Ett nytt svenskt företag vid namn Seniofon har tagit fram en mobil som i första hand riktar sig till de äldre mobiltelefonovana användarna i samhället. Mobilen lägger fokus vid ringandet, med andra ord finns det inte SMS, ingen kamera etc.

En utfälld Seniofon

Det känns helt klart som att målgruppen finns, jag vet bara hur svårt min farmor hade det när hon skulle lära sig att hantera en Nokiatelefon – och det var ändå den enklaste modellen på marknaden.

Utan att ha genomfört några användartester gissar jag dock att en del äldre personer kommer att finna telefon för avancerad. Ett exempel är menysystemet som jag nedan har kommenterat.

Seniofonens meny

Om jag skulle ta fram en sådan här telefon skulle jag ha skalat bort ännu fler funktioner. Varför behöver användaren exempelvis ett menysystem? Är det inte bättre att likna mobiltelefonen vid en vanlig telefon som saknar display? Varför behöver siffertangenterna även ha bokstäver?

På telefonens baksida finns det en intressant metafor i form av ett hjärta. Trycker användaren på denna ”nödknapp” ringer telefonen automagiskt upp fem förprogrammerade nummer (svarar ingen på det första numret, ringer telefonen upp det andra osv).

Seniofonens nödknapp