Om du vill ta dig till Gärdets tunnelbanestation har du tre alternativ: två ”traditionella” nedgångar i form av rulltrappor, samt en hissnedgång (sammanlagt finns tre hissar vid denna nedgång).

Otydliga hissknappar

När jag steg in i en av hissarna tog det några sekunder innan jag såg vilken knapp som man behövde trycka på för att åka ner till tunnelbanenivån. Okej, fotot ovan är taget med en mobilkamera och därför inte av den bästa kvaliteten, men bilden återspeglar ändå hur svårt det var att se vad som stod under respektive knapp. Efter att ha fått vinkla huvudet lite och gå lite närmare tryckte jag in rätt knapp.

Dagen därpå skulle jag åka upp från tunnelbanan till marknivån men denna gång var det en av de andra hissarna som stannade. Väl inne i hissen upptäckte jag att en tidigare resenär hade målat dit två pilar för att markera vilken knapp som gjorde vad!

Ditritade pilar vid hissknapparna

En god gärning i bästa guerilla usability-stil!

Några snabba funderingar:

  • Hade man gjort någon slags användaranalys (och i bästa fall även testat med användare) så borde upp- och nedknapparna inte bara ha fått varsin pil, de borde även ha tillverkats i en större storlek än nödknapparna för att tydligt markera vilka knappar som är de viktigaste. Nödknapparna skulle fortfarande vara tydliga pga. färganvändningen.
  • Hur tänkte hissknapparutvecklarna att användare som inte förstår svenska skulle göra? Gissa? (Iofs 50/50… om inte användaren trycker på en nödknapp vill säga)
  • Behövs det upp- och nedknappar överhuvudtaget? Eftersom hissen bara har två stopp (marknivå och tunnelbanenivå) vill man ju antingen åka upp eller ned. Jag är dock lite osäker på om nya användare skulle förstå att man inte behöver trycka på något när dörrarna stängs.

(För dig som undrar över rubriken så är det en omskrivning av reklammetoden ”guerrilla marketing”.)